2018-01-24

Det var en i mina ögon mätt fullbokad vecka förra veckan, läkarbesök i stan hos företagshälsovården. Hade stämt träff med en vän innan dess, vi promenerade en runda, fikade och hann även med att gå i några butiker. Yoga på torsdagskvällen (återkommer till yogan i ett annat inlägg framöver).

Samtal på fredagsförmiddagen och födelsedagsfirande för min far därefter. Hela helgen gick i princip åt till återhämtning. Sov riktigt långa pass nattetid, samt några timmar även under dagtid.

Funderar ofta på vad som är felet på mig. Har tänkt på tillstånd som kan ge liknande symtom som de jag upplevt och upplever. Fästingsjukdomar, diverse bristsjukdomar, förstadium till demens, andra neurologiska sjukdomar. Blir mörkrädd av att bara tänka på det. Men kanske är det ändå ett depressivt tillstånd? Jag var ju väldigt ledsen en period. Kunde börja gråta av precis ingenting. Men ända sen jag påbörjade min antidepressiva medicinering så har jag varit utan tårar. Önskar bara att jag hade energi till att orka med hela dagar! 

2018-01-21 | INTRODUKTION

Jag kände att jag behöver en plats att skriva av mig på. Berätta om mina dagar. Se ett mönster och sammanhang. Kanske få input från andra i samma situation.

Här kommer i första hand att skrivas om min oerhörda, nästintill obeskrivliga trötthet och hur jag jobbar med att bli bättre, för att återigen få energi som räcker till hela dagar. Till att leva ett normalt liv.

Jag har i grunden en reumatisk systemsjukdom, MCTD. Den i sig leder naturligtvis till att jag har mindre energi än en frisk människa. När kroppen ständigt kämpar emot pågående inflammationer och smärta samt dessutom påverkas av olika mediciner, det är klart att man blir trött. För den intresserade finns mer att läsa om sjukdomsrelaterad trötthet här.

Men sedan ett par år tillbaka har jag känt en alltmer tilltagande trötthet, jag har ägnat väldigt mycket ledig tid till att vila. Återhämta mig. Alltmer slutat med vardagliga intressen och umgänge på grund av att orken har saknats. Jag har fått svårt att koncentrera mig, att minnas saker. Jag tappar ord, såväl som i tal och skrift och har upplevt mycket stressrelaterade symtom, värk i nacke och axelparti, huvudvärk, högt blodtryck, sömnsvårigheter, oro.

Till slut kom även nedstämdheten. Det hela eskalerade under min semester 2017, jag spenderade nog merparten av tiden till sängs, gråtandes och sovandes om vartannat. Jag som hade sett fram emot att ta hand om min trädgård, den som blivit minst sagt eftersatt under sommarens tidigare del. De fyra veckorna passerade snart och jag återgick till mitt jobb. Insåg efter några dagar att det inte var hållbart.

Blev sjukskriven och insatt på antidepressiv medicin. Riktigt hur de här veckorna, som blev till månader har sett ut det minns jag inte. Jag har nu varit sjukskriven på heltid under ett halvår. Den antidepressiva medicinen ökades till full dos för att till slut bytas mot en annan medicin. Jag känner mig mer positiv till tillvaron, en bidragande orsak är nog det samtalsstöd som jag har fått.

Det har från min läkares sida aldrig varit tal om någon annan diagnos, jag har fått en "depressiv episod". Själv kan jag inte påstå att jag känner mig särskilt deprimerad. Visst. jag har varit väldigt ledsen man jag tror att det kan härledas till att så mycket i mitt liv har blivit lidande på grund av tröttheten. Vem kan vara glad och må bra av att aldrig ägna sig åt annat än jobb och sömn?

I mina ögon innebär depression att man förlorar intresse för allting omkring sig. Så är det inte i mitt fall. Jag vill göra saker, men jag orkar inte.

Jag föreslog att man skulle kolla upp mina B-vitamin nivåer och mycket riktigt så led jag av en brist. Inte helt oväntat då jag har ätit vegetarisk, till övervägande del vegansk kost under 18 års tid. Och med tanke på kosthållningen de senaste åren så lider jag nog brist på lite allt möjligt. Näringsinnehållet i bröd och chips är nog inte särskilt högt. Att laga ordentlig mat? Nej, det har inte funnits med i min världsbild. Jag har varit så fruktansvärt trött efter mina jobbdagar, ofta kombinerat med värk i händer och nacke. Att bre några smörgåsar eller att köpa en chipspåse, det är på den nivån mina kulinariska upplevelser har befunnit sig under en lång tid.

Efter månader av sjukskrivning utan att ha känt någon egentlig bättring, så blev jag till slut erbjuden samtalsstöd från företagshälsovården.

Jag har nu varit på tre givande samtal. Samtalen är en timma långa och det är väl främst den första halvtimmen där jag är alert och verkligen delar med mig samt lyssnar. Därefter har energin en tendens att sina och jag tappar fokus. Vi har pratat mycket om vad som ger mig energi. I mitt fall är det promenaderna med sina tillhörande upplevelser. Att jag hur trött jag än må vara ska ta mig ut på en liten promenad. Även en kort promenad är en promenad. Jag måste jobba på att ha fungerande rutiner vad gäller sömn, vila och måltider. Att vila mellan aktiviteter och på så vis få min ork att räcka längre. Det är okej att vara trött efter aktiviteter som kräver energi. Kroppens trötthet är ett försvar. Det är lite av klokskapen jag tagit till mig och jobbar med.

Sen några veckor tillbaka går det faktiskt framåt. Speciellt med rutinerna när det kommer till mat. Promenaderna fungerar bra ibland. Har jag andra aktiviteter under dagen planerade så räcker inte energin till. Det händer att jag fortfarande sover och vilar mig igenom nästan hela dagar, då jag är så oerhört trött.