2018-02-26 | HELGEN

Det har varit en fin helg, med mycket sol. Igår var det dock blåsigt och flera minusgrader så det var mindre behagligt utomhus, var faktiskt inte ute mer än nödvändigt, hämtade in ved och matade fåglarna. Det fick räcka! I lördags kom jag faktiskt ut på två promenader, först en med föräldrarna som var här på förmiddagen, vi tog en långsam sväng runt granngårdarna, njöt av solen! Och sen fixade de till semlor under tiden som jag hängde min tvätt och bryggde kaffe. Mycket trevligt! Äter ju sällan mjölkprodukter och framförallt inte vispgrädde vilket jag aldrig varit förtjust i, semlorna var små och mängden grädde var inte så stor, jag upplevde ändå att jag nog fick i mig lite för mycket, blev lite illamående. Men det var gott! Tog mig senare på dagen ut på en lite längre promenad, gick på skogsväg i traktorspår vilket var lite besvärligt och ansträngande men bra för kroppen att få röra på sig ordentligt. All snö är trevlig, men saknar att kunna röra mig fritt i skogen!

Igår eftermiddag var jag på föreläsning av David Appelgren, han har startat sidan Matfusket på Facebook, den följer jag sen länge. Han driver också Ombergs Ekogård. Föreläsningen handlade om Hampa och alla dess användningsområden, samt dess medicinska egenskaper, väldigt intressant! Jag köpte dock ingen Cbdolja, blev lite dumsnål och vill dessutom bland annat läsa på mer hur det fungerar med mina mediciner jag tar idag. Köpte med mig hampaprotein och skalade hampafrön, sistnämnda har jag använt tidigare till mina smoothiebowls. Köpte också en väldigt god hummus, baserad på åkerbönor.

Sovit halvtaskigt inatt, har gjort det några nätter nu. Kanske har mitt omättliga behov av sömn gått över? Återstår att se. Tycker nog faktiskt att jag har varit piggare under dagarna en tid tillbaka, inte samma förlamande trötthet längre, även om det varierar från dag till dag så är det överlag bättre. På den negativa sidan börjar min reumatism bli alltmer aktiv.

Väntar samtal från vårdcentralen idag, uppföljning och diskussion om hur jag ska fortsätta med mina arbetstimmar. Vet inte riktigt vad jag själv tror om det hela, är rädd för att inte orka med mina fungerande rutiner med vettiga måltider, promenader och veckans yogapass om jag ökar antalet timmar, men samtidigt så måste jag väl någon gång prova? 

2018-02-23 | GÅRDAGENS YOGA

Igårkväll var jag på yoga. Ett ordinarie Vinyasa pass, alltså ingen nybörjarlektion. Tempot var betydligt högre och instruktionerna färre, men som jag sa till instruktören innan vi började, så gör jag så gott jag kan. Jag är såhär i efterhand nöjd med min insats. Många av rörelserna var såna vi gått igenom tidigare, som ett par krigarpositioner och solhälsning a. Igår fick jag även prova på solhälsning b och några andra nya positioner, som ändå påminner om de jag redan lärt mig. Namnen på dom har jag dock inte en aning om. Maglås och andning hade jag inte tid med igår ;) det blev som det blev. Fokuserade mer på att försöka få till rörelserna. På väg därifrån reflekterade jag över hur mjuk och smidig min kropp kändes, framför allt nacke och axelparti. Yogan är så välgörande för mig.

Min kropp är fantastisk. Det var mycket belastning på handlederna igår och jag avstod några vändor av solhälsningen just därför, men trots det inga som helst men av det idag. Ska försöka hitta lite träningsprogram för rörligheten i handlederna för där är jag verkligen galet stel.

Jag hoppas att yogan ska hjälpa mig att hålla kroppen igång, utan kortison. Har upplevt allt mer morgonstelhet de senaste veckorna och är lite orolig för att min reumatism som behandlat mig så väl det senaste halvåret ska ställa till det framöver. 

2018-02-21

Tänk att minnet ska vara så uselt. Fått tänka länge och väl på gårdagen, vad gjorde jag? Jobbade mina timmar såklart. Sen vilade jag nog ett par timmar också. En promenad till sjön. Småfix i hemmet? La mig tidigt.

Sov uselt inatt. Rätt ovanligt, eftersom sömnbehov de senaste månaderna varit enormt. Efter timmarna på jobbet åkte jag till föräldrarna där jag blev uppvaktad. Därefter vidare in till stan, vi käkade, handlade och åkte hem. Jag kom hem till mig vid fyratiden på eftermiddagen. Känner mig slutkörd. Måste hålla mig vaken ett par timmar till, blir en kall natt och jag behöver elda upp lite värme i huset innan sänggåendet.

2018-02-20

Det blev en längre promenad i söndags. Hela 7 km och jag hade kunnat gå längre utan svårigheter. Fixade lite i hemmet och tog det i allmänhet ganska stillsamt under resten av dagen, såg ikapp på lite serier, gjorde ett hyfsat yogapass på egen hand. Igår efter mina timmar på jobbet passade jag på att umgås med min mor som hade ledigt. En promenad och mycket prat om livet i allmänhet och kommande sommar. Eftermiddagen ägnades åt matlagning och ätande. Jag överåt igår, förstår inte att det ska vara så svårt? Fick ont i nacken frampå kvällen och det sitter i än. Har dessutom sovit dåligt inatt, känns inte som de bästa förutsättning för en bra dag.

2018-02-17 | LIVSHJULET

Fastnade för den här bilden och har sparat ner den på min dator som något slags mål att sträva efter. Tänker på hur mitt liv de senaste åren har sett ut, där hela tillvaron i princip varit fylld av jobb och sömn. Jag är glad att jag nu har lyckats få in tid för kost samt fysisk hälsa, även tiden för umgänge med andra människor har ökat de senaste månaderna. Personlig utveckling, den får även stå för psykisk hälsa, inkluderat sömn och välmående i allmänhet där har jag lite att jobba på, och framförallt måste jag nog lära mig att ta tag i mina problem i tid framöver, innan de blir alltför svåra. Karriär, är väl detsamma som jobb antar jag ;) och den biten har ju saknats helt under över ett halvår. Nu jobbar jag på att så sakteliga återgå till arbetet, men samtidigt ha tid och ork över till övriga delar av livshjulet här ovan. Jag hoppas att jag på något vis framöver ska få ihop alla bitar i en fungerande tillvaro.

Idag märks att jag hade en ovanligt aktiv dag igår, även om dagen började bra och jag städade lite lätt så tog energin slut mitt på dagen. Vilade lite i sängen och har väl sen mest suttit och stirrar rätt ut i luften känns det som. Hoppas på en bättre dag imorgon. Skulle vilja komma ut på en långpromenad! 

2018-02-16 | SJÄLVBERÖM

Timmarna på jobbet igår gick bra och var mycket trevliga. Därefter tog jag en kort och motig promenad följt av sängläge i flera timmar, för att sedan laga mat, äta och åka mot kvällens yogapass.

Och vilket yogapass det blev! Med tanke på dagens energinivåer hade jag inga större förväntningar och yogan förra veckan gick dessutom halvbra. Men oj, vilken fantastisk kropp jag har! Den som har blivit så illa behandlad de senaste åren, jag har struntat i att ta mina mediciner, matat den med onyttigheter och varit alltför stillasittande. Reumatismen har periodvis fått härja fritt och stundtals har det varit så illa att jag har haft stora svårigheter med att exempelvis klä mig och gå i trappor.

Efter fyra veckor av en mer på detalj vägledd yoga var gårdagens pass mindre informativt och vi fick göra hela solhälsning A utan någon som helst guidning från vår instruktör. Nu skryter jag, men vad det gick och kändes bra! Ingen motighet någonstans. Energin fanns och ingen stelhet satte käppar i hjulen. Visst kunde min rörlighet vara bättre och det kommer den ju att bli, men jag måste säga att under omständigheterna så är jag otroligt smidig.

Idag vaknade jag med en djävulsk huvudvärk, har dock kunnat mota tillbaka den med hjälp av tabletter. Var tvunget att åka in till stan, hade ingen mat till mina stackars pippifåglar. Fick någon idé om att jag skulle åka till simhallen. Jag vet inte när jag var där senast, men det rör sig i varje fall om flera år. Även där blev jag imponerad av mig själv, bara det faktum att jag faktiskt packade väskan och åkte är ett stort steg. Att sen dessutom simma ett antal längder utan att storkna får ses som ett plus i kanten. Jag pausade lite emellanåt med att ställa mig vid kanten och göra några av de övningar som jag har lärt mig tidigare i rehab-bassängen.

Handlade förutom fågelmaten, lite ätbart till mig själv och for sen hem. Måttligt sugen på att ställa mig och laga mat, men hade rester av soppa från igår, vilken jag pimpade med en massa blomkål, havregrädde och mera kryddor och därefter körde slät med mixern. Åt tillsammans med bröd och broccolipesto, mättande och gott!

2018-02-13 till 2018-02-15

Huvudvärken gav inte med sig, dessutom kompletterades det med illamående. Det tog två timmar innan jag ens lyckades svälja mina huvudvärkstabletter. Vet inte om sväljsvårigheterna berodde på huvudvärken i sig, eller min reumatism. Det blev därför en enkel frukost senare på förmiddagen, mediciner och blåbärssmoothie. Det är alltid mycket lättare att svälja ned tabletter med en god smoothie.

Tisdagen blev det inte mycket med. Huvudvärken satt i även igår men då mådde jag iallafall inte illa, och fram på dagen gav huvudvärken med sig och jag kom ut på en promenad i solen. Det var välbehövligt!

Det har varit förskräckligt dåliga matdagar, särskilt i tisdags. Men jag är idag motiverad att återgå till bättre rutiner. Mår lite smålustigt nu på morgonen, men ska åtminstone se till att ta mig till mina timmar på jobbet.

Förstår inte, alltid är det något som gör att jag inte bara kan få må lite bra?

2018-02-13

Vaknat med huvudvärk, samt ömma och stela leder. Tog tempen i förhoppning om feber och därmed en dags motiverat sängläge, är dock feberfri.

Helgen passerade snabbt liksom alla andra dagar. konstigt då jag egentligen inte gör så mycket av dom? Promenerade och hälsade på föräldrarna i lördags. Städade och fixade lite här hemma. I söndags var jag lat, inte utmattad utan lat rent ut sagt. Jag hade inte lust att göra någonting alls och därmed gjorde jag inte det heller.

Igår gjorde jag mina två timmar på jobbet. Det kändes sådär, något trött och ganska omotiverad. En kort, med betoning på mycket kort promenad därefter. Röjde undan lite snö och fixade lite allmänt med småsaker i hemmet. Annars blev det inte mycket gjort igår heller.

Nu är det dags för kaffe och panodil. Hoppas att huvudvärken ger med sig. 

2018-02-10 | JAG SOVER BORT MITT LIV

Jag har inte vaknat på en av mina bättre sidor idag. Sovit mellan kl 19,30 till 06,00 på ett ungefär, med undantag för en kisspaus.

Vaknade stel och svullen i hela kroppen. Fingrarna är som grillkorvar och min högra tumme har varit ordentligt inflammerad i flera veckor nu, brukar smörja den med Voltaren emellanåt men börjar överväga om jag ska våga mig på en kortisonspruta.

Det har varit en tuff vecka. Igår vad jag på samtal hos min terapeut (jag har pinsamt nog glömt hennes titel, men jag gillar ordet terapeut så här får hon vara det). Hon tyckte att det vore bra om jag skrev ner lite hur mina dagar ser ut och när jag är extra trött. Jag meddelade stolt att jag redan har börjat med det!

Fick beröm för mina framsteg, för jag har ju faktiskt gjort framsteg även om jag själv tycker att det går långsamt. Vi pratade om att jag ska ha mitt fokus här och nu, inte grubbla över framtid eller det som har varit. En enkel sak som att bestämma när jag ska ringa samtal, som till vårdcentralen ska jag anteckna på ett visst datum i almanackan och sen inte tänka på den uppgiften förrän den dagen det blir aktuellt. Låter som en bra idé tycker jag.

Jag nämnde det här med att jag är så glömsk, tappar ord i både tal och skrift. Jag kommer att behöva korrekturläsa den här texten noga innan jag trycker på publicera då jag med all säkerhet flera gånger skrivit ett ord men menat ett annat. Jag är inte dement säger hon. Jag har på riktigt börjat undra.

Men det hör sjukdomen till. Hon nämnde flera gånger utmattning och utmattningsdepression, vilket gör mig både lättad och ledsen. Lättad för att när jag läser om tillstånden, så är det ju precis så som jag har det! Ledsen för att det kan ta tid innan det blir bättre. Lättad för att det kunde vara värre. Jag är inte dement.

Igår antecknade jag lite stödord under vårt samtal. Har annars svårt att minnas vad vi har pratat om. Jag blev ledsen, när det kom upp tankar på hur dåligt jag har mått och hur hopplöst allt kändes tidigare. Nämnde ett exempel på ett socialt sammanhang, där jag väl utåt sett varit mitt vanliga jag men fått gå ifrån en stund för att bryta ihop och gråta i min ensamhet på toaletten.

Det var något jag skulle jobba på, att kanske inviga några nära, eller de som behöver det (exempelvis min chef) i hur jag har det. Inte le och svara att det nog är bra, när någon frågar. Det kan ta tid, innan jag kommer så långt om jag gör det. Men funderar faktiskt på om jag ska göra min lilla dagbok här officiell. För jag antar att det pratas. Är det något som människor är bra på så är det att prata om och spekulera i hur andra har det.

Igår blev inte mycket övrigt gjort. Det var en strålande vacker vinterdag, jag kom hem och hade nog en ambition om att det skulle bli en långpromenad men istället så eldade jag upp lite för värmens skull, körde in mera ved, matade fåglarna och tog en kort kattpromenad. Därefter sov jag ett par timmar men hann faktiskt med en kort kattpromenad till innan det mörknade. Så jag fick iallafall lite solljus och frisk luft.

Jag hoppas på en bättre dag idag, vill gärna gå en lite längre sträcka jag behöver det för att inte kroppen ska stelna till ännu värre. 

2018-02-07

Tredje dagen på jobbet idag. Fick ont i nacken och det sitter i ännu. Virat en halsduk runt och ska ta lite inflammationsdämpande innan sänggåendet. Förhoppningsvis ger det med sig under natten. Varit oerhört trött och seg hela dagen. Hade gärna sovit ett par timmar, men tog mig in till stan med min far. Vi åt mat och småhandlade lite. Jag köpte en pulka. Gör frakten av ved från vedbod till hus både lättare och roligare! Umgicks ett par timmar med min bror som snart åker till värmen under några månader. Försökte hänga med i samtalen men huvudet var segt. Har sen skottat fram soptunnan som ska tömmas imorgon och invigt pulkan. Klockan är skrivande stund snart halv sju på kvällen. Lär bädda ner mig inom kort.

2018-02-06

Två dagar på jobbet är avklarade. Jag är så tacksam över tiderna jag har fått, kl. 08,00-10,00 fyra dagar i veckan, det är ju i regel på morgon och förmiddag som jag har bra energinivåer därefter sinar de allt som oftast. Jag går utöver ordinarie personal, så jag behöver inte känna mig stressad eller oroa mig över att ha ett huvudansvar, vilket känns bra för det är mer än vad jag klarar just nu. Huvudet hänger liksom inte riktigt med, även om det mesta tycks vara som när jag jobbade sist.

Jag har inte hunnit träffa alla vårdtagare ännu, men några få av dom och de som minns mig är glada över att jag är tillbaka och det värmer verkligen. Jag har saknat dom och ibland tänkt att jag borde ha åkt och hälsat på. Speciellt en person som jag har en mycket god kontakt med, men ju längre tiden har gått desto svårare har det blivit, väl tillbaka nu så känns det ändå bra inom mig. Som förväntat tar det på krafterna att vara social, glad och anstränga sig för att hänga med i konversationer, göra det som förväntas av mig.

Idag när jag kom hem kröp jag direkt ner i sängen där jag vilade och sov under flera timmar. Vaknade och kände mig inte alls pigg, men hungern tog över. För ett par månader sen hade jag tryckt i mig flera mackor för att stilla hungern och även idag var önskan att ta till enklast möjliga ätbara alternativ. Men förnuft vann över känsla, eller något i den stilen. I kylen fanns färdigstekt falafel från gårdagen, kompletterade med lite grönt och nötter, voila! En näringsriktig måltid. Heja mig!

2018-02- | HELGEN

Jag var kanske lite naiv gällande mängden snö i mitt tidigare inlägg, det som jag trodde var runt en decimeter, visade sig vara närmare fyra decimeter och mer blev det. Tidernas snöoväder, i varje fall sen jag flyttade ut hit. Strömlöst blev det också, i närmare 30 timmar. Det är då man är glad att man bor i gammalt hus med en liten vedspis och kamin! Insåg tidigt under morgonen att jag skulle behöva ta mig igenom snön och ner till vedboden. Ett jätteprojekt för en otränad, utmattad reumatiker som mig. Men jag välsignades av ett jävla anamma i lördags. Det tog sin tid, med flera pauser för att vila och hålla elden inne igång, men till slut hade jag skottat mig fram ända ner till gårdsplanen och vedförrådet. Snödjupet var på sina ställen över en meter och det var tung snö, är väldigt imponerad av mig själv.

Bar sedan in mera ved, vid det laget var jag ganska mör i armarna så jag fick gå flera vändor med lite i taget. Lördagen blev nog den mest aktiva dag jag har haft på väldigt, väldigt länge!

Jag trodde att jag skulle däcka av trötthet tidigt på eftermiddagen, men jag var nästan manisk i min iver att hålla min nyskottade gång snöfri, elda och till slut också gräva fram min bil. Som om inte det var nog fick jag för mig att utöva yoga innan sänggåendet. Det var nog mitt bästa pass sedan jag började yoga aktivt igen i början av januari, kroppen var varm, mjuk och töjbar efter dagens all fysiska aktivitet och jag har nog inte känt mig så smidig på många, många år. Lyckades också bra med andningsövningarna och avslappningen, vilket brukar vara en svårare del för mig.

Igår var innetemperaturen låg när jag vaknade, som lägst 9 grader men jag led inte särskilt av det. Fick snart eld i spis och kamin och temperaturen steg så sakteliga. Jag började att bära ut mina frysvaror, en del var tyvärr redan förstört. Fick iallafall kyl och båda frysar städade och fina, alltid något positivt.

På söndag kväll var jag ganska ond i min kropp. Somnade nog vid sjutiden, men vaknade tidigt imorse. Vilket är bra, då hinner jag elda upp lite innan arbetspasset. Ska vara på jobbet några timmar på förmiddagen idag.

2018-02-02 | TACKSAMHET

Det där med att vara tacksam är något som jag behöver jobba på. Att glädjas åt det lilla, vilket jag i vanliga fall är duktig på, det har jag inte varit så bra på den senaste tiden. Men just idag så är jag det, tacksam.

Jag har vaknat pigg och utvilad, morgontimmarna är helt klart min bästa tid på dygnet numera. Kroppen känns relativt mjuk och smärtfri. Jag har vaknat upp i kanske ett av världens tryggaste länder, med bra sjukvård, fantastiskt dricksvatten och en underbar natur, för det är jag tacksam!

Jag är också tacksam över att bo i ett äldre hus (~1800-tal tror jag) där det finns en liten köksspis och kamin. Den första kom väl till hands idag när jag vaknade och insåg att det var strömlöst. Min första prioritet på morgonen är nämligen kaffe (nåväl, ibland går katternas hunger först) så snabbt få eld i spisen för att få varmvatten! Härligt att ha den lyxen. Jag behövde bara spendera runt 1 ½ timme i mörkret så var strömmen tillbaka.

Det har nog snöat över en decimeter inatt. Jag har inte varit ute och kollat ännu, men kunde konstatera att det tog emot när jag öppnade ytterdörren för att blicka ut över omgivningen.

Jag är också tacksam för att jag lyckades få in ordentligt med ved igår, trots att jag var så oerhört trött både i kropp & knopp. Spenderade en stor del av gårdagen till sängs, hoppas på en bättre dag idag.

2018-02-01

Igår var jag på vårdcentralen hos min läkare, dels för ett vanligt uppföljande läkarbesök men också för ett så kallat trepartssamtal där även min chef ingick.

Läkaren och jag kom fram till att jag inte alls är lika nedstämd som tidigare, jag känner glädje över saker igen och börjar få ordning på vardagen. Vi fyllde i ett nytt så kallad MADRS test, en skattning av upplevd ångest och depression och där hade poängen mer än halverats sen förra gången vilket är en stor framgång.

Jag tror nog att min nya medicin har gjort mycket för min känsla av välmående men också det faktum att jag har fått ordning på vardagsrutiner de senaste månaderna, att äta vällagad och nyttig mat på regelbundna tider, bara en sån sak! Jag känner mig ibland lite som ett barn som lär mig nya saker, fast i mitt fall gäller det att lära sig igen. Eller hitta tillbaka till det jag än gång kunde?

Vi diskuterade återgången till jobb och där någonstans var det nära till tårar. Jag är rädd för att jag inte ska orka. Framförallt då jag ännu inte är helt återställd. Det är både för fysiskt och psykiskt krävande. Jag har inte längre den stresstålighet som krävs.

Och visst har väl tanken slagit mig många gånger. Att jag för mitt eget välmåendes skull borde göra någonting annat. Men jag har inte prioriterat mitt välmående. Jag är nog ganska destruktiv till min läggning. Det med en obefintlig självkänsla och rädsla för att utsätta mig för nya saker. Är dessutom lågutbildad och saknar annan arbetslivserfarenhet. Visst låter jag som ett riktigt kap?

Nu är jag sjukskriven på 75 % och jag ska börja med att bara jobba ett par timmar under morgon eller förmiddag. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Efter de båda mötena igår så drabbades jag av spänningshuvudvärk. Det var bara att bädda ner sig i ett nedsläckt sovrum under eftermiddagen. Huvudvärken höll i sig fram till det att jag senare under kvällen påbörjade mitt yogapass. Jag tror att yogan också, under de hittills endast tre gångerna har gjort underverk för både kropp & knopp. Men det återkommer jag till i ett senare inlägg.

Nu är det dags för frukost.